Happytails.blogg.se

Detta under, nu ska vi satsa allt!

Publicerad 2015-08-16 17:32:10 i Allmänt,

Igår mötte jag tyra (igen haha) men idag sågs vi på kvällen istället och tog oss ut till ssbk för att träna. Jag hade med mig Luna, Liten och Lexie. Tyra hade Stitch och Happy, när vi kom fram stod det redan en form av bana framme så vi körde på den och hittade på lite egna kombinationer. Lyckan i mig att Liten var tillbaka efter att jag inte träffat henne sedan i våras var sjukt stor och jag var super taggad på att se vad hon kom ihåg! Mina förväntningar var låga så jag började med att bara köra 2 hinder på en raksträcka men vinkla hinder nr 2 lite. Hon satte det direkt med en otrolig fart så jag fortsatte och körde halva banan som stod framme och även detta sätter hon sjukt snyggt, vi har alldrig jobbat på fart utan bara hunit påbörja inlärning av svängar, byten och alla hinder men ändå sprang hon på riktigt bra tycker jag! Vi körde banan några gånger och provade lite olika starter och byten, efter några varv insåg jag att jag måste bli bättre på att handla om jag ska köra denna lilla för hon springer ordentligt och snabbare kommer hon bli.
Vi testade gränserna ite och jag konstaterade att hon kommer ihåg det mesta så vi provade oss på kontaktfältshinderna och däcket för första gången. A:et tyckte hon var superkul, sprang över hela och satte kontaktfälten utan problem, balansen tog hon snällt och satte kontaktfälten men skulle nog kunna öka farten över vilket vi kommer jobba på! Vippen är det hinder som jag tycker är sjukt läskigt att prova med hunden för första gången då det är så avjörande. Kanske blir detta hindret man måste jobba i år med eller bara 3 pass.. Och det är något som är läskigt att få reda på töntig som jag är! Iallafall så tog jag mig modet och provade med liten. Hon reagerar på ljudet men hon backar bara lite sedan kommer tillbaka så med lättnad kan jag säga att jag tror det kan lösa sig med lite träning bara! Nerfärden på gungan reagrerar hon lite på med inte mycket så det är också något jag tror kan försvinna snabbt.
Jag har nu bestämmt att för min och Litens del ska vi nu satsa allt! Vi ska gå i mål med det jag alltid önskat, lyckas. Först och främst ska jag nu sätta mig ner, anmäla mig till en fortsättningskurs i agility för Tobias Sjöberg, sedan ska jag skriva en planering och jag ät sjukt taggad!
 
Luna fick inte jobba super mycket men hon var super taggad och satt ch gnällde när hon inte fick köra, kul att se även fast jag uppskattar hundar som är tysta brevid planen haha. Nu i höst kommer fysträningen stå i stapln för denna då det är något jag märker när vi tränar att hon behöver! Så kondition och muskler ska byggas här. Jag provade gungan igen och det gav mig inget posetivt. hon gick med svansen nere långt därifrån så just nu vet jag inte vad jag ska göra.. Jag hatar att träna ljudet på gungan så hade helst velat säga att jag ger upp men det är inget man får göra, omöjligt är det inte, det krävs nog bara mer av mig än jag gett det hitills!
 
För Lexies del var det lite för varmt att träna hårt och skräcken i mig att hon ska springa iväg till alla dessa bruksmänniskor och skälla ut deras hundar ligger så djupt i mig att jag har svårt att släppa henne där. Dom sekundrarna när jag satte henne ner, kopplade bort kopplet, startade för att köra banan och min hund bara springer rakt fram ifrån mig. På dessa sekundrar han jag dö, torteras, gräva mig djupt under marken och lova mig själv att jag aldigt mer i hela mitt liv ska ta av kopplet på Lexie. I den paniken kunde jag få fram ett litet "Kom hit" och min hund var nu 15 meter framför mig i full fart iväg men tar en lop och kommer lika glad springandes mot mig och ingen av dessa bruksmänniskor jag trott skulle stänga av mig från klubben och döda mig han ens uppfatta vad som jag hade trott skulle hända.
På dessa sekundrar min hund var tillbaka mot mig med dessa snälla ögon, en vifftande svans och tungar hängande på sidan han jag tänka hur otroligt jäkla mycket jag älskar denna underbara bästa bästa hunden! Efter det satte hon hela banan flera gånger med bakombyte, slalom, runda hinder, gömda tunnelingångar och min hund var lös hela tiden! Jag rörde inte hennes halsband och hon stod där brevid min sida i en värme som hon aldrig klarat att träna i och var lika glad för det.
Utan koppel och utan att mitt hjärta slog 1000000000000 slag i sekunden gick vi nu över på att köra lite fotgående och detta utan koppel, sjukt snyggt satte hon läggande under gång, inkallning och fotgående, och allt detta helt lös! Ställande har hon glömt lite men jag ska ta mig tiden och ta ett pass igen så lär hon komma på det. I den otroliga lycka körde jag även lite trix och ska jag säga samma ord här? Min hund var lös, taggad, supervarm och satte allt! Vi sprang tillsammans (uppmärksamma tillsammans) tillbaka till vårt lilla läger och i det läget hade jag nog råkat strypa min hund av dessa kramar om hon inte hade puttat på ig för att få dricka. Min första tanke efter detta var: Nu sa vi satsa, vi ska tävla!! Två sekunder senare ändrade jag min tanke till: Vi ska aldrig satsa, vi ska aldrig tävla seriöst! Och där står jag kvar. Min hund tycker inte det är kul att köra superhårda långa pass, hon tycker inte det är kul att vara på tävlingar och tävla, är det då verkligen det vi ska göra? Nej. Kanske kommer ni se oss på tävlingsplan, kanske inte. Kanske kommer ni se oss lyckas, kanske inte. Men jag vet att det jag säger är inte att jag ger upp! Vi ska fortsätta träna, vi ska aldrig ge upp, men vi ska ta detta i den mängd som räcker. Korta pass inte allför ofta med massa bus och alla dessa bakslag ska vi skratta åt! För jag hade aldrig kännt denna lycka om min hund inte stuckit förut, hade aldrig kännt den lycka av att min hund inte skällde ut alla hundar om inte det varit ett problem för oss tidigare! Och det är värt alla bakslag för att få vara så glad, lycklig och så otroligt otroligt stolt över sin hund <3
Finner inga ord för min lycka över denna hund, att jag får dela mitt liv med detta älskade bästa månster som alltid kommer vara en stjärna i mina ögon oavsett om vi alldrig kommer nolla ett agilitylopp, aldrig kommer klara hela lydnads ettan, aldrig kommer få uppflyttningspoäng i freestyle eller om hon aldrig kommer kunna dra. Hon är samma månster och samma stjärna min älskade myrslok<3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela