Happytails.blogg.se

Kvällar, nätter, mornar, ledighet, Vi alla har spenderat tid åt att planera, träna och utvärdera inför denna hundfest. Det var människor och hundar från stora delar av landet som åkt ner till göteborg för att tävla och få uppleva detta arrangemang.

 

Luna och jag var anmälda till agilityklass 1 vilket jag redan innan visste vi var långt från klara för! Hon blev medium med en halv centimeter från att bli small så det kändes lite segt men ja. Första loppet började ganska bra det flöt på och även slalom satte hon på andra försöket! Men sedan kom säcktunneln vilket jag kom vi nog aldrig kört så där tog det stop och jag valde att gå förbi och självdiska. Sedan var det vippen och luna har inte stora problem med den men hon tycker ljudet är superläskigt. Vi har tränat mycket på fart över balansen och om ni inte tänkt på det innan så ser ju vippen lite ut som balansen framifrån så den lite korkade sheltien tar i och springer upp på denna i en riktigt bra fart fast jag försökter stoppa henne men det var för sent och gungan slår i marken med en väldans smäll så luna får lite panik och travar av planen.

Andra loppet har jag ingen aning om vad som hände. Tidigare har vi haft problem med att luna springer brevid och biter än i benen om man springer men det är inget vi märkt av i agilityn men nu helt plötsligt var det där. Hon sprang brevid i stort sätt alla möjliga tunnlar och hinder, hon tog inte i när hon sprang och ja hon var helt ofokuserad. Var ärligtalat riktigt förvirrad när min hund visar upp ett betende jag aldrig sett henne göra förut i detta samband. Det jag var mäst orolig för var slalom och i lopp 2 så satte hon det direkt, inte snabbt men hon tog det!

Som utvärdering här så visste jag redan innan att vi inte var redo för men det var en träning för luna som aldrig varit på en tävlingsplats så är jag stolt! Hon var lugn och fokuserad bortsett från lopp 2.

För Luna som i vanliga fall tycker att andra hundar oftast är jobbiga och äckliga så måste jag säga att jag blev förvånad när hon vifftade på svansen osv när hon såg några av hundarna. Riktigt kul att se!

 

För Lexies del var vi anmälda till Lydnadsklass 1 och jag var innerst inne riktigt taggad även fast jag var sjukt nervös haha. Men jag hade inte riktigt uppfattat vilken klass som var vilken dag i lydnaden och efter ett litet missförstånd med en vän så slutade det med att vi glatt ovetande trodde att jag startade på söndagen när vi råkade få syn på några vi vet kör lydnadsklass 1 som gick in på planen. I den stunden stod jag supernervös, lite irrriterad, ofokuserad, snurrig, super stressad och höll min hund i ett halsband jag aldrig skulle köra lydnad i, hon var stressad, rädd, ofokuserad som för 3 sek kastats ut från buren, sprungit över hela tävlingsområdet och vi skulle göra beslutet om vi nu bums skulle gå in och starta vår andra gång i lydnadsklass 1 eller om jag skulle ta stegen fram till dommaren och säga att vi ville stryka oss. I mitt huvud såg dessa alternativ ut lite mer såhär "nadwkigdfnbfehdfasdblawiufebhvaidcuylg bweliyiuvvlziseufigv" så jag tog dessa steg fram till dommaren och sa att vi ville stryka oss. Dessa ord fick jag säga tre gånger då jag skakade och var så snurrig att dom inte hörde vad jag sa.

Jag har aldrig strukit mig från en start och det för att jag vet att när jag anmälde mig ville jag tävla, jag såg framimot det och jag skulle ge det ett försök även fast det nu när man står på tävlingsplatsen käns svårt.

Men nu hade jag gjort det och det var en sjukt stor svek för mig själv som jag sårat försökte svälja. Jag hade gjort valet själv men det fanns inget rätt och fel i detta läge.

 

Till alla människor som jag träffade där måste jag säga tack! Det var grymt kul att träffa alla och superkul att se alla tävla och träna. Riktigt kul att träffa allas hundar också. Många kände jag inte igen och många var inte alls som jag tänkt mig så det var intressant!

 

Det var söndag eftermiddag, bara prisutdelning kvar när dom helt plötsligt började skjuta extremt mycket oavbrutet i säkert 1 timme innan vi han fly från platsen. Jag vet att det är en militär annlädning precis brevid och dom behöver skjuta så jag lägger denna klagan på göteborg hundungdom för att dom inte informerat om detta! Sjukt tråkigt slut på en grym helg. Såg flera ägare som kastade sig in i bilar iväg med rädda hundar och jag vill bara hoppas på att min hund överhuvud taget kommer kunna vista sig på en tävlingsplats igen.. Så hundvana folk borde veta mycket väl hur rädda hundara kan bli och hur länge det kan hålla i sig så tyckte det var extremt dåligt av gbg hundungdom att inte säga något om detta! Kanske låter detta överdrivet men när du står med en hund i den otroliga panik och du vet att detta kan nu hålla i sig i ett halvår till innan hon har svansen upp när du går utanför dörren och att ni kanske aldrig mer kommer kunna tävla, det är då du inser vilket misstag dom gjort. Detta fick mig att ändra lite uppfattning om gbg hundungdom. Pratade med flera andra på tävlingsplatsen (även hundägare med skottfasta hundar) som inte heller var så glada på detta.

 

 Till sist så vill jag bjuda på lite bilder från dagarna på usm och för er som körde agility på usm så fotade jag en del så beskriv dig och din hund till mig på facebook (katinka winberg) eller gmail ([email protected]) så ska jag kolla om jag fotade er.