This is where the chapter ends..
Tårarna bara rinner och rinner, kommer aldrig kunna förlåta mig själv för detta, kommer aldrig kunna sluta gråta över detta beslut. Kommer aldrig kunna acceptera att jag svek henne.
Kommer aldrig någonsin glömma henne!
Vi har gått skilda vägar och våra liv kommer fortsätta på olika håll, må våra vägar mötas igen!
12 månader och 363 dagar tillsammans, 12 månader och 363 dagar av glädje, lycka, skratt, tårar, svett och kärlek. Tiden med dig har varit ett äventyr ut i sista sekund och jag kommer sakna det med hela mitt hjärta. Jag kommer sakna alla tävlingar, träningar, promenader, kvällar, nätter, alla utfall, alla gånger jag bara velat gråta och gå därifrån, jag kommer sakna allt!
Vi passade nog inte som handen i handsken och det var inte det perfekta hemmet för dig men det var ingen bortslösad tid. Vi utvecklades tillsammans och tog oss igenom detta tillsammans, det var blod, svett och tårar men ändå var detta helt fantastiskt! Allt vi varit med om tillsammans och allt vi gjort tillsammans byggde upp ett oförstörbart band mellan oss.
Du är mitt halva jag och med dig vid min sida var jag stark, glad och hel! Men nu? Att nu gå igenom detta ensam kommer bli tusen gånger svårare, om inte omöjligt! Alla svåra saker som dyker upp i livet, dom gångerna jag kännt mig ledsen, trött, irriterad, sur, sviken har jag alltid kunnat gå till dig för du stod alltid vid min sida för att stötta och aldrig kände jag mig ensam för du fanns alltid där.
Ingen kommer någonsin kunna ersätta dig i mitt hjärta, det är ett tomrum för alltid!
Den 10/10 – 2013 kom den 9 månaders tiken från Norrtälje till Stockholm och hem till oss.
Det var en obeskrivlig dag, en otrolig dag, en fantastisk dag, en dag jag alltid kommer att minnas, det var dagen då det stora äventyret började!
Lycklig som jag var så tog jag såklart min nya, underbara lilla hund i koppel och gick ut på vår första promenad tillsammans. Och vårt första hundmöte.. Hon gjorde utfall och jag hade svårt att hålla emot, jag provade försöka locka henne framåt med godis men det var förgäves, jag försökte sätta henne ner men det var omöjligt, jag försökte att bara dra henne åt andra hållet men nej hon var stark och fortsatte göra utfall. Det var då jag förstod att det inte är ett problem vi har att göra med, det var en ”problemhund”.. Jag hade aldrig tidigare handskas med en hund som henne och det gjorde det inte lättare att hon var super stressad och hade smått panik över att förra ägarna lämnat henne.
Sedan skulle lexie börja hos en dagmatte, vi kom överäns om hur vi skulle träna på hundmötena och det kändes riktigt bra tills Lexie hade flugit på en av hundarna.. Vid det här laget visste vi nu att min hund drog i kopplet som ***, hon gjorde utfall mot andra hundar, hon skällde på nya människor, hon kunde inte vara ensam hemma, hon fick panik i bilen, hon vaktade mot andra hundar och hon stack om man släppte henne. Vi blev tvungna att byta dagmatte, men denna dagmatte kom efter en kort tid med samma ord ”ni får hitta en annan dagmatte”, Lexie hade varit alldeles för skällig och jobbig både ute och inne. Vi fortsatte byta, och byta, och byta, och byta igen.. Ingen kunde längre ha kvar Lexie på dagarna. Skällandet och utfallen blev bättre men ja hon skällde fortfarande och gjorde fortfarande utfall..
Nyår 2013 – 2014.. En händelse jag inte kan glömma, en blick som bara dödar. Att se en sån plågad hund som Lexie var under den natten/kvällen är en syn inte borde finnas. Rädslan efter alla smällare varade i månader efteråt. Jag minns hur vi sprang hem över alla gator, förbi alla hus, förbi alla firande människor, förbi allt. Stunden känndes som en evighet och det ända jag såg och hörde var min hund som slet sönder sina klor och trampdynor när hon i full panik drog mig och sprang som bara den efter och alla smällare på himlen som lät 1000 gånger högre än någonsin tidigare! Att äntligen komma in hem, bädda ner den skräckslagna och chockade hunden under täcket och plåstra om dom trasiga tassarna. Lexie var otroligt skotträdd, hon fick panik och kunde få panik av bara en fotboll som slogs mot en vägg eller en bok som tappades. Hon var otroligt känslig mot ljud vilket gjorde det svårt för oss på kurser och tävlingar. Något vi jobbade mycket på! Men att jobba bort en så stor rädsla är extremt svårt så tyvärr var detta en av anledningarna till att Lexie fick flytta. Detta var ett av problemen som vi stod kvar i samma fotspår och trampade. Men eftersom bandet mellan oss blev så starkt började hon gå till mig för skydd när hon blev rädd istället för att springa iväg, något som gjorde mig väldigt glad!
Vi kämpade mycket med problemet att hon sticker. Både när vi gick promenader och på träningar så gjorde hon detta vilket gjorde att jag inte kunde ha henne lös. Oftast stack hon bara för att hon ville springa, men det gick inte att stoppa! Vi pratade med olika folk om tips och vår första metod var att ha henne i långlina så hon lär sig att man inte får springa iväg, det funkade inte alls.. Så fort vi tog bort linan igen var det tillbaka till samma problem. Nästa metod var att belöna all kontakt och träna massa inkallning, detta funkade så länge vi gick sakta, men om vi körde agility eller kastade pinne ute så blev hon för uppe i varv och problemet var tillbaka. Den sista metoden vi använde kom från en av dom som hade Lexie på dagarna. Jag började släppa Lexie väldigt korta stunder, kanske bara 30 sekunder så hon inte ”hinner” sticka och belönade en massa hela tiden. Sedan utvecklade vi tiden så det blev längre och längre hon fick gå lös men fortsatte belöna en massa. Med tiden minskade vi belöningen men fortsatte att belöna då och då för att påminna henne om att stanna och på detta tränade vi en massa inkallning. Lexie slutade springa iväg under promenader och i skogen gick hon alltid lös, lyckan att ha löst ett så stort problem är otroligt! När vi körde agility hände det fortfarande ibland att vi fick bakslag och hon sprang iväg - men framsteget är stort!
Hundmöten var ett av våra största problem. Ett problem vi kämpade med varje dag. Hon gjorde utfall som var omöjliga att förebygga eller stoppa! Vi jobbade på kurser, hemma, tog hjälp av instruktörer men det var ett större problem än vi alla trott. En stor del av alla hundar i sverige skäller vid hundmöten men ingen ser det som ett problem för det är ju bara att dra förbi hunden. Men sen finns det dom hundar som gör utfall och då är det inte längre något man skrattar åt.. Lexie var en av dom som gjorde utfall och inte nog med det, hon var rädd och det var anledningen till att hon gjorde utfall. Alla problem som bygger på rädsla är mer än dubbelt så svåra att lösa. Vi kämpade i nästan 2 hela år, varje dag! Framsteget var stort men inte tillräckligt för att säga att problemet var löst..
Jag satte upp mål när Lexie kom till mig, och ännu fler mål uppkom på vår resa.
Jag ville att min hund skulle kunna gå lös förbi en annan hund, detta var en av dom saker som vi jobbade otroligt mycket med! Jag vet ärligt talat inte om vi klarade av detta mål. Några otroligt få gånger har jag haft Lexie lös vid hundmöten och det har funkat men samtidigt vet jag mycket väl att det inte alltid skulle göra det..
Ett till mål, eller dröm skulle man lika gärna kunna kalla det var att min hund skulle klara att vara nära en annan hund inomhus och lös när jag var där. Detta är något jag mycket väl visste aldrig skulle hända, för det första så hoppade hon på andra hundar innomhus, för det andra så tillät hon inte andra hundar att vara i samma rum som mig, då flög hon på dom.. Men tro det eller ej, jag är så otroligt stolt! Vi gjorde det! Vi klarade av ett av dom målen jag aldrig trodde skulle funka. Jag vet att min hund fortfarande vaktade inomhus och jag litade inte på henne men med vissa hundar funkade det korta stunder! Hon sov tilloch med brevid vissa <3
Ända sedan Lexie kom till oss har jag drömt om att hon ska kunna ett speciellt trick. Jag ville att hon skulle kunna ligga på min sida och rulla mot mig så jag hoppar över henne.
Den 7/10 – 2015, dagen innan min hund skulle flytta. Vi tränade lite trick och jag kom på detta trick jag alltid velat lära henne. Vi provade, hon kunde det <3 Hon klarade det! Jag fann inga ord. Jag var så stolt och glad. Helt plötsligt kändes det rätt. Vi har chechat av massa mål, haft en otrolig tid, lärt oss en massa! Nu är det dax att gå vidare, hon får komma ut på landet till ett tryggt hem med får, höns, katter och massa mark att leva livet på. Hon får ett liv som kan göra henne till den lyckliga trygga hunden hon aldrig blev här. Nu får hon kuta runt som hon älskar, jaga bort rådjur från tomten, stirra på dom konstiga kacklande hönsen och får bjuda på sitt valpiga jag som aldrig kommer lämna henne!
Hon får det bäst så här. Hon slipper byta dagmatte och hunddagis hela tiden, hon slipper flytta varannan vecka, hon slipper stadslivet, hon slipper alla tusentals hundmöten man får så fort man öppnar dörren, hon slipper sova i badrummen för hon är så rädd.. Jag kommer aldrig glömma henne! Hon lämnar ett hål i mitt hjärta som alltid kommer vara tomt. Det är världens gladaste hund som flyttar. Ska man beskriva henne med 1 ord så är det glädje! Hon tog vara på varenda sekund. Lyckan i henne att se en hund hon tror är en av hennes kompisar, lyckan i henne när man kopplar loss kopplet, lyckan när hon ser sand, lyckan när hon ser en äng, lyckan när hon ser vatten, lyckan när hon ser någon hon tror hon känner, lyckan när hon får springa med hästarna, lyckan när hon bara fick vara hemma och sova, lyckan när någon har en obäddad säng, ja allt kunde göra den här unden glad, utrycken ”lev livet” och ”ta dagen som den kommer” passar till 100% på henne.
Jag mins alla gånger Lexie sprungit in super lerig och hoppat upp mammas säng, super nöjd sträcker Lexie ut sig på det inte längre vita lakanet och man hör mamma komma skrikande ” Lexie nej inte sänngen!!!!!!!!” Lexie blir nerputtad från sängen och ser super skamsen ut, när mamma vänder ruggan till igen skakar sig Lexie och hoppar ännu gladare upp i sängen och sträcker ut sig, då fick jag skulden istället..
Jag kommer ihåg en av agility tävlingarna, denna var i Nacka har jag för mig, Det var grusplan (gissa vem som tyckte det var super kul) Såklart min galna tjej. Vi kom in på plan, tog av kopplet, hon hade världens fart det var helt otroligt vad grym hon var. Men.. Om jag säger att allt gjorde henne glad så menade jag såklart att vissa saker gör henne ännu gladare, tex tunnlar.. Jag skickade in Lexie i den första tunneln och ut kom en kanon kula som tar 3 hela varv i racer fart runt planen, alla skrattde och tyckte såklart att detta var super gulligt tills min hund tyckte det var tråkigt för ingen sprang ju med henne så hon for i lika hög fart upp i skogen. Då tystnade alla, efter några sekunder hörde man brak och knak.. Lexie hade hittat en massa kottar och pinnar som ju var suuper roliga! Då fick jag gå upp och hämta min knas hund, men lika glad var ju hon för det!
Ja ni alla som vet om Lexie känner nog till hennes spatt!
Hon tyckte också extremt mycket om att leka med andra hundar, tyvärr så var det sällan besvarat.. Hon blev nämnligen för glad, hon blev ur kontroll och expert som hon var på att tackla andra hundar så tacklade hon ju ner dom, dom läg på sidan på marken och Lexie sprang super nöjd ett ärevarv! Jag mins en gång när hon lekte med staffe tiken Alice, och Lexie får för sig att tackla henne med rumpan.. Hon hoppar upp i luften, snurrar ett halft varv så rumpan slår iväg lilla Alice som flyger iväg åt andra hållet, Lexie var supeer glad men ja Alice uppskattade inte tacklingen så där tog lekstunden slut.. Ja Lexie var aldrig så bra på att förstå att så otroligt liten var hon inte och att allt hon tyckte var kul tyckte inte alla andra var kul haha!
Och inte minst alla minerna Lexie kunde göra. Jag tröttnade aldrig på att fota min hund för alla dessa miner. Knashunden. Jag har så många bilder som är så otrligt funa som jag lätt vill sätta upp på väggen men sen kommer min hund min och förstör allt.. Min fula bästa hund!
Kärt barn har många namn brukar man säga va? Här har vi Lexies namn:
Lexie
Haska
Lex
Pex
Pexie
Phäxie
Knas
Fulis
Tjockis
Rådjursrumpa
Pucko
Plutt
Storöra
Puffie
osv osv ja ni förstår nog!
Ett tag tänkte jag att nej vi ska inte ge upp! Jag älskar henne vi får inte ge upp! Men sen kom jag på att ja jag skulle dö för hennes bästa och nu var det dax att bevisa det! Jag fick krossa mitt hjärta och stå här själv för det blir bäst för henne. Det är den tanken jag lever på nu: Det är bäst för henne! Just nu skulle jag kunna döda för att få henne tillbaka men hon har det bra nu! Jag kommer alltid sakna henne men jag är 100% säker, detta var rätt beslut!
Hejdå Lexie..
